Sida 39
vidsträckta bekantskaper, voro medel, genom hvilka hon blef betydande. Då konung Gustaf III och hertig Carl efter riksrådet Sinclairs död reste till Carlskrona, besöktes fru Örnsköld på Stafsjö. “Man bör ge henne det loford, att hon i sitt hus är den mest artiga och uppmärksamma värdinna.“ Hon dog 1809 och en medalj är slagen öfver henne.
Berg, Elsa, dotter af en hederlig borgare i Lund. Hon var föremål för mången ynglings förtjusning, men fästade sig företrädesvis vid en ung studerande, Gustaf Rudebeck, född år 1672 och som då var 23 år gammal. De svärmade en tid i oskyldig kärleksyra. Både muntligen och skriftligen hade hon mottagit hans försäkringar om evig trohet. Det synes hafva varit ynglingens allvar att vilja taga henne till äkta. Emellertid hade de älskande i ett svagt ögonblick glömt sig ända derhän, att bröllopet måste påskyndas. Men nu satte sig de adliga slägtingarne deremot, och i processen inför akademiska consistoriet erkändes väl, att Elsa hade full laga rätt, men en borgarflickas äktenskap med en adlig man stred dock mot adelns privilegier, hvarför Rudebeck befriades från ingående af detsamma. Det var 1695, som borgarflickan sålunda fick plikta för sin förbrytelse mot -- adelsprivilegierna. Denna tilldragelse, som då för tiden hade många sina motstycken, påminner om en viss borgmästare, Johan Sundblad, i Sigtuna, som motionerade på en riksdag, ungefär 100 år derefter, att man ej skulle tillåta borgardöttrar få gifta sig med adelsmän, på det att borgarblodet ej måtte bli utspädt.
Berg, Sofia. Den 20 Januari 1863, kl. 3 på morgonen, afled på hemmanet Jern å Dalsland ogifta qvinspersonen Sofia Berg uti den ovanligt höga åldern af omkring 112 år. Hennes födelsetid är till dagen icke bekant annorlunda än genom följande slägtförhållanden. Född i Holstein, der hennes föräldrar under det föga ärorika sjuåriga kriget förlorade sin egendom, kom hon vid detta krigs slut 1762, omkring 12 år gammal, till Witteska familjen, eller nu lefvande inspektoren Wittes på Jern farfar, hos hvilken hon vistades i 40 år; var sedermera hos dennes son i lika lång tid och kom derefter till sonsonen, inspektören Witte, med hvilken hon öfverflyttade till Sverige och inom hvilkens familj hon var uti 20 år. I följd häraf kan hennes födelseår med temlig visshet antagas hafva varit år 1750 och att hon således vid sin död hade upplefvat den långa tiden af fulla 112 år. Hon hade aldrig varit sängliggande sjuk förr än under de sista fjorton dagarne före sin död; var intill sista åren stark och rörlig som en ung flicka, med en stark och fyllig röst, samt kunde ända intill sin sjukdom förrätta sömnad utan glasögon. Då hon slutligen nedlades på sjuk- och dödsbädden förklarade hon frimodigt sig vara nöjd med verlden och beredd att afgå derifrån, i skötet af den familj, hos hvilken hon sednast, liksom hos förfädren intill tredje led, alltigenom varit en trogen vän och tjenarinna. Hennes sjukdom var icke plågsam och hennes afsomnande var lugnt och stilla. Sofia Berg hade tvänne bröder, hvilka emot sin vilja tvingades att deltaga i det sjuåriga kriget. Dessa hade dock långt före henne gått ur verlden.
Bergenhjelm, fröken (förnamnet okändt), dotter till borgmästaren i Upsala Nils Svensson, som dog 1669. Hennes bröder voro hofkanslern Johan Bergenhjelm och kanslirådet Göran Bergenhjelm, som blefvo adlade. Systern finnes dock ej upptagen i adelsmatrikeln, hvarföre hon egentligen måste hafva hetat Svensson, efter fadern, men låtit kalla sig Bergenhjelm. Hon blef i sitt tolfte år farligt sjuk och ansågs för död. På begrafningsdagen, då locket skulle läggas på kistan, trodde sig archiater Rudbeck, som var en bland begrafningsgästerna, hos liket förmärka något tecken till lif och började anställa några försök till den dödas vederfående. Detta ansågs med misshag af de öfriga närvarande; synnerligast föreställde theologie-professor Schütze sin kollega det olämpliga uti, att med onödiga upptåg oroa en död kropp. -- Men Rudbeck syntes vara temligen säker på sin sak; han fortsatte sina experimenter, och det med den framgång, att den skendöda uppvaknade och återskänktes åt sina sörjande föräldrar. -- Hon blef från den dagen frisk och rask, blef sedermera gift och uppnådde en ålder af öfver 90 år.
Bergius, Sara, dotter af prosten i Norrberke Anders B. Hon var först gift med handlanden i Köping Michel Hising, andra gången med häradshöfdingen J. Nordlind och tredje gången med
