Sida 256
första och förnämsta pelare, och den sednare blef den förste evangelisk-lutherske erkebiskop i Sverige. Fadern, Peder Olofsson, dog 1521, och hade testamenterat till karmeliterna i Örebro ett stycke jord, på det att de med själamessor och andra ceremonier skulle fira hans likbegängelse. Sönerna satte sig häremot, och då den bedröfvade modern förebrådde dem, att de icke för faderns ro ville göra en så liten uppoffring, sökte de öfvertyga henne, att själen icke frälses genom dessa messor och ceremonier. De frågade henne, om hon förstod munkarnes latinska messor, då hon svarade: "icke förstår jag dem, men då jag hörer dem, beder jag af hjertat att Gud måtte låta sig deras bön behaga, hvarpå jag icke tviflar." Denna begrafning gaf första anledningen till brytningen med påfviska läran och brödernas strid med munkarne. Förbittringen stegrades till ytterlighet, då Olof 1525, på Söndagen Sexagesima, gifte sig, vid hvilket tillfälle messan första gången sjöngs på svenska språket, i konung Gustaf I:s närvaro, i Storkyrkan i Stockholm.
Larsson, Margaretha Sofia. En författarinna, som 1852 lät trycka sina "Poetiska Dikter" i Malmö, sedan hon året förut utgifvit ett svenskt original med titel: "Landsflyktingen".
Lehman, Euphrosyne. Koloratursångerska; född i Stockholm 1836; elev först af Julius Günther och sedermera (1856) af Duprez i Paris; debuterade derefter å Kongl. theatern i Stockholm i Paminas roll i Trollflöjten; var en tid engagerad vid Italienska operan i Wien; uppträdde 1858 i Teatro Reale i Madrid; lät följande året höra sig som konsertsångerska å Kongl. theatern i Stockholm; gift samma år med grosshandlaren Abrahamsson i Götheborg.
Leijel, Henrietta Lovisa, dotter af aflidne fändriken vid Dalregementet Carl Henrik L., föddes 1830. Hon har gifvit konserter och för sitt pianospel tillvunnit sig ett förtjent loford för sitt musikaliska och flärdlösa föredrag.
Lejonhufvud, Brita, dotter af riksmarsken Erik Abrahamsson Lejonhufvud till Loholm. Hon blef af konung Gustaf I, på hans bröllop med Catharina af Sachsen Lauenburg, förlofvad med riksmarsken Gustaf Stenbock. Märkvärdigt nog var af försynen så bestämdt, att af detta par skulle födas en dotter, Catharina, som sedan blef konung Gustaf I:s tredje gemål. Brita blef gift 1531 och dog 1572 samt hade 12 barn med sin man. Erik Lejonhufvud hade således både en dotter (Margaretha) och en dotterdotter, som blefvo konung Gustaf I:s gemåler.
Lejonhufvud, Ebba, dotter af riksdrotset Mauritz Lewenhaupt, föddes 1595, blef gift 1613 med sin syssling, hertig Johans af Östergöthland furstliga råd, Svante Sture, som dog tre år derefter; omgifte sig sedan, 1618, med generalguvernören Claes Horn af Kanckas. I förra äktenskapet hade hon en dotter, Anna Margaretha Sture, den sista af den grefliga Stureätten; i det sednare var hon barnlös. -- I sitt testamente af den 24 Juli 1648 skildrar hon sina bittra öden. Tidigt faderlös, alltid broderlös, hade hon blott haft sitt stöd i en mor, som var främling i landet. Lyckligt gift, hade hon ännu ung, såsom enka, ett barn i famnen, 1 år och 6 veckor gammalt. Hennes andra man dog i Tyskland 1633, och var detta en "hjerteknäck" för henne, som ej fick sköta om honom vid hans död. Då hennes dotter dött, 1646, i Osnabrück, skrifver hon: "Jag är nu både fader- och moder-, både broder- och syster-, både man- och barnlös, men lyfter mitt hjerta och ögon till Gud allena."
"Men hvad är mig arma, bedröfvade qvinna händt? Min glädje, min glädje är mig i bittra tårar sänkt, Och all min verldsliga glädje är mig afhändt."
Hon gaf tre särskilda gånger penningar till Upsala domkyrka, för Sture-chorets underhåll, och sista gången, 1648, då hennes dotter derstädes begrofs, en silfverljuskrona, som väger 1689 lod och hänger i domkyrkans chor. År 1633 gaf hon 100 rdr till Upsala storklockas omgjutning, samt 1653 räntan af frälsegods i Småland till orgel och predikstol. Till Ödeby kyrka i Nerike gaf hon en silfverkanna med sitt och männernas vapen. Till studerande vid Upsala Akademi testamenterade hon stora summor, utom öfriga dispositioner, dem vi förbigå. Hon dog d. 23 Jan. 1654 och begrofs året derpå i Sture-choret i Upsala. -- Gustaf II Adolf, då han återkom från Danzig, vistades någon tid hos henne på Hörningsholm, och Gustaf Gustafsson, sedermera grefve af Wasaborg, hade förut blifvit lemnad åt denna ädla grefvinnas vård.
