Sida 165
mången ännu i dag står fast vid denna från barndomen inrotade och på så många skäl grundade förmodan, som likväl måste lemnas derhän. -- En löpare vid drottning Lovisa Ulrikas hof och hans hustru påstodos hafva varit Lolottes föräldrar; hvaremot personer, som lefva i Stockholm och räkna sig slägt med den aflidna grefvinnan Stenbock, med all ifver påstå henne varit prestdotter från landet. Det var också under den benämningen mamsell Forssberg såsom ung flicka upptogs vid Sofia Albertinas hof. -- Hon var född på 1760-talet och dog d. 7 Aug. 1840.
Fougt, Elsa, dotter till bankokommissarien och boktryckaren Peter Momma och gift med kongl, boktryckaren Henrik Fougt, som fick boktryckeriet i hemgift. Hon utgaf 1778 och 1779 "Stockholms Stads Veckotidningar", hvilka då hade mycket anseende. Den 11 Dec. 1796 höll hon ett åminnelsetal i Stora Amarantherorden öfver den qvicka och namnkunniga Anna Charlotta Schröderheim, född v. Stapelmohr. Det är något sällsynt att en qvinna parenterar öfver en qvinna, hvarför vi ur detta åminnelsetal, som är tryckt i kongl, boktryckeriet, låna följande rader: "Hof och stad beundrade snart hennes utvalda smak, hennes lekande snille. Vitterheten och de sköna konsterna smickrades af hennes bifall. Hennes hus blef samlingsstället för det bästa sällskap och en skola för den goda tonen, den sanna belefvenheten, den anständiga glädjen. Man skockades omkring henne, att uppsnappa hvart ord; man beundrade och prisade hennes qvickhet. Hvarje infall ansågs förträffligare än det föregående, och de funnos, som trodde sig sjelfva vara snillen, blott för det de hört henne och kunnat eftersäga hvad hon, äfven utan öfverläggning, framjollrat. Så framskredo några glada år, under hvilka hon, smickrad af allas bifall och trygg vid sitt goda hjertas eget vittnesbörd, sorgfri öfverlemnade sig till den stora verldens lysande nöjen." -- Fru Fougt dog i början af 1800-talet.
Frank, Maria Christina, sednare känd såsom fru Ruckman, såsom gift med denne skicklige gravör. Hon var en på sin tid ganska stor theatralisk förmåga. Född -- enligt hennes egen uppgift -- 1769, kom hon redan 1784 till Kongl. theatern, såsom elev, och anställdes sedan såsom aktris vid Sparrsköldska theatern. I början hade hon otur, i det att de dåvarande stora skådespelerskorna, fruarna Morman och Marcadet samt mamsellerna Löf och Neumann, motarbetade henne och sökte att hålla henne tillbaka, eller om möjligt uttränga henne. Ändtligen upphörde dock motgången; hon vann bifall, i samma mån som hon fick allt flera roller. Både såsom mamsell Frank och sedan såsom fru Ruckman var och förblef hon en bland de mest värderade af scenens artister på den tiden. Hennes mest lyckade roller voro Abbedissan i Korsfararne, titelrollen i Johanna af Montfaucon, samt Svartsjuka hustrun, som var hennes älsklingsroll. -- År 1819 begärde och erhöll fru Ruckman afsked med full pension, hvaraf hon förblef i åtnjutande under en tid af 28 år, eller till 1847, den 17 April, då hon afled. -- Hon hade haft mycken förtjenst om elevers bildande: en af dem var fru Torsslow.
Fredenstjerna, Fredrika Ulrika, dotter af presidenten i Svea hofrätt Adam Fredenstjerna, testamenterade år 1827 sitt vid Regeringsgatan belägna hus, N:o 71 gamla och 41 nya nummern, till Kongl. Svea hofrätt, till fri disposition, att antingen behålla eller försälja. Egendomen var värderad till 36,000 rdr rmt. -- Arfvingarne klandrade testamentet, men vunno dervid icke stort. De blefvo tilldömda endast en niondedel i huset och den delen fann hofrätten genast för godt att inlösa. -- Fredrika Fredenstjerna dog ogift 1833, 93 år gammal.
Fredrika Dorothea Wilhelmina. Något på en gång så till utseendet bländande och till sättet intagande och älskvärdt fruntimmer, som Fredrika af Baden, hade åtminstone den tidens svenskar ännu aldrig sett, då hon, endast sexton år gammal, hit anlände, för att med den då nittonårige kung Gustaf Adolf dela hans thron, jemte all den ära och lycka, som i hoppets perspektiv glänste emot honom. Huru grymt illusoriskt detta hopp var, anade ingen då, aldraminst det unga konungaparet.
Med tvänne honom tilltänkta brudar, en prinsessa af Mecklenburg-Schwerin och en rysk prinsessa, kejsarinnan Catharina H:s sondotter, hade Gustaf Adolf redan slagit upp förbindelsen, då han funderade på att sjelf söka sig en gemål, utan inblandning af hvarken hertig Carl eller
