Sida 156
Dhet vil jag sägja försann Dhet alt mitt hjertha rörde, Jag Biskop Nils är samma man, Som detta skref och hörde. Herre Christ radi fyr oss allom.
Elvius, Anna Maria, gift med astronomie professorn M. Strömer, var ett mycket beläst och vittert fruntimmer. Då hon blef enka skänkte hon till Wetenskaps-Akademien sin mans mathematiska böcker, samt gjorde, tillsammans med den aflidnes syskon, 1787, en donation, hvaraf räntan anslogs till premium för en vetenskaplig frågas besvarande.
Enbom, Christina Wilhelmina, lyrisk skådespelerska, hade en stark, fyllig och klangfull röst och utförde, såsom premiersångerska, ganska stora och maktpåliggande roller, under många år och i en mängd operor. Född 1804 blef hon vid 20 års ålder aktris, men tjenstgjorde såsom sådan endast i tvänne år, då hon helt plötsligt och till allas förvåning, man skulle nästan kunna tillägga till hennes egen också -- blef gift med kapten Anders Lindeberg, den store och namnkunnige politiske skriftställaren. -- Fru Lindeberg tog afsked från scenen, troligen i tanka att aldrig mera träda öfver dess tiljor; men i ödets bok var annorlunda beslutadt. I fyra år fortfor deras äktenskap under missämja, då den längesedan beslutna skiljsmessan ändtligen verkställdes. Fadern behöll de båda barnen, en son och en dotter, och modern återvände till scenen, der hon 1830 tog nytt engagement, nu under namn af fru Enbom. -- Vi känna ej anledningen hvarför hon 1841 ånyo frånträdde theatern, endast att hon var borta derifrån i nio års tid, eller till 1850, då hon åter tog engagement och tjenstgjorde till 1857, då hon för alltid slutade sin konstnärsbana, på hvilken hon under årens lopp gjort stora och berömliga framsteg. -- Fru Enbom hade blifvit elev 1819 och hennes första debut var som Lise i Lilla Matrosen, 1823; sedermera var hennes förnämsta roll Nattens Drottning i Trollflöjten.
Eneqvist-Biondini, Mathilda, svensk sångerska, bördig från Gottland, reste till kontinenten, för att utbilda sina utmärkta musikaliska anlag, och blef elev vid pariserconservatoiren, der hon studerade sång under Masset och lyrisk deklamation under Levasseur, samt vann tvänne pris. Hon blef i Paris, 1863, engagerad vid Italienska Operan, der hon med mycket bifall uppträdt i Adalgisas roll i Norma, med flera sångpjeser. Alla utlandets musikrecensenter sätta henne i ett bland de främsta rummen, i fråga om nutidens sångerskor. -- År 1862 uppträdde hon å Kungl, theatern i Stockholm med åtskilliga bravourartade sångnumror, och 1863 sjöng hon på en musiktillställning i London till firande af 8:de årsdagen af det Tyska hospitalets inrättande derstädes. -- Att hon i Sverige och på sin hemort hette endast Eneqvist är naturligt; men i de södra länderna, der det nordiska namnet föll sig svårt, om ej omöjligt att utsäga, erhöll hon namnet Biondini, troligen för det hon är blond, och fogade det sedan till sitt ursprungliga namn, så att hon nu allmänt kallas Eneqvist-Biondini.
Engsten, Anna Maria. En tjenstflicka, född i Fernbo socken i Westmanland, följde vid 28 års ålder sin husbonde, dåvarande kaptenen och riddaren vid kongl, arméns flottas eskader, sedermera majoren Paul H. Scharff, under 1790 års krigsexpedition.
Under reträtten ifrån Wiborg och Björkösund, den 3 Juli nämnde år, var hon tillika med fem båtsmän på en af kronan uppköpt Roslagsbåt, som utom kaptenens saker hade ombord 40 tunnor ärter och några får för kronans räkning. De voro ej väl i sjelfva genombrytningen af kejserliga ryska flottan, förrän en fiendtlig stångkula träffade detta fartyg, krossade båda sidorna af kajutan, gjorde tätt utmed vattenbrynet en ganska vid öppning på båda sidor och dödade ett får, som krupit dit in. Denna olyckshändelse jemte kanonernas oupphörliga knallande bragte båtens besättning i ett förskräckligt läge, så att båtsmännen beslöto att rädda sig på en liten båt, som tillhörde fartyget. Ehuru båtsmännen erbjödo Anna Maria att följa dem, beslöt dock den modiga flickan, att heldre blifva ett rof för fienden, än öfvergifva sin herres saker; hon qvarblef således ensam på detta fartyg, som behöfde åtminstone två mans besättning för att kunna manövreras och dessutom hade en skada i fören, hvarigenom en stor mängd vatten inströmmade. Dertill drefs det nu af väder och vind, ty båtsmännen hade strukit seglen. Hon började nu försöka allt, för att blifva räddad. Hon uppsökte under ett oupphörligt kulregn de
