Sida 225
blef gift med bryggaren Sven Svensson Roos, som dog i Stockholm i Dec. 1729. Sjelf dog Elisabeth Rosina d. 13 Juli 1756 och testamenterade sin förmögenhet, som steg till 70,000 daler kpmt, till ett orgelverks byggande i Clara kyrka och uppförandet af ett fattighus i Clara och Olai församlingar. -- Orgelverket, om 40 stämmor, kostade 32,000 daler och byggdes af Peter Stråle samt invigdes högtidligt d. 30 April 1761.
Höpken, Petronella Constantia. Gift 1779 med dåvarande löjtnanten, sedermera generalen, grefven och excellensen Anders Fredrik Skjöldebrand. Deras förbindelse både börjades och fortfor romantiskt. Kornetten Skjöldebrand såg fröken Höpken första gången under ett tornerspel vid Ekolssund år 1776, och fattade genast en icke allenast brinnande, utan också varaktig kärlek till henne. Denna kärlek blef icke obesvarad, men anhörigas motstånd hindrade länge den så ifrigt af de unga önskade föreningen. Såsom dotter af presidenten, friherre C. F. v. Höpken borde hon icke, enligt slägtingarnes åsigt, bortskänkas åt sonen till en nyadlad (general-konsuln i Algier Erik Brander). Men löjtnanten Skjöldebrand hade vunnit hertig Carls varma välvilja, och endast hans bemedling hade de älskande att tacka för sin lycka. Etiketten vidhölls likväl af konung Gustaf III med sådan stränghet, att Skjöldebrands fru presenterades för konungen och blef befalld till hofvet, men icke hennes man. Hon lät då säga sig sjuk och infann sig icke. De inom sig lyckliga makarne flyttade till mannens obemärkta boställe, der de lefde för hvarandra i ostörd glädje och frid, med umbäranden snarlikt såsom nybyggare, men oaflåtligt uppfriskade af en finare esthetisk bildnings hugnader, poesi, musik och målning -- ty Skjöldebrand var, både genom naturanlag och öfning, skicklig musiker, äfvensom kompositör, och utmärkt tecknare. En son af detta äktenskap föddes 1780, men dermed slutades också deras gemensamma lycka; sonens födelse kostade modern lifvet, ehuru hon hunnit emellanåt tillfriskna. Det berättas att sympathien emellan de båda föräldrarne var så stor, att mannen, som vid katastrofen var stadd på en kort resa från hemmet och som intet anade, i det olyckliga ögonblicket erfarit en sådan tryckning öfver bröstet, att andedrägten betogs honom. Hemkommen fann han hela vidden af sin olycka och att den beklämning, som anfallit honom, öfverensstämde med det ögonblick, då hans makas själ frigjorde sig ifrån stofthyddan. Det var den 30 Okt. 1780.
I.
Iliana Gädda, dotter till riksrådet Ehrengisle Carlsson Gädda, var Svante Stures första gemål, och moder till Sten Sture den yngre.
Indebetou, Mathilda, född i Marstrand, dotter af framl. majoren Indebetou, har en utmärkt vacker röst och uppträdde redan för många år sedan i Stockholm och andra städer, såsom konsertsångerska. Hon har i flera år varit elev af Garcia och sedan vistats i Ryssland och Finland, der hon med bifall gifvit konserter. Under hösten 1862 samt vintern och våren 1863 vistades hon åter i Stockholm, der hon med mycket bifall lät höra sig på åtskilliga konserter och der hon sedan uppehållit sig såsom privat sånglärarinna.
Ingeborg. Med det namnet hafva många berömda qvinnor funnits i forntiden; men den Ingeborg vi här gå att omtala var dotter till Yngve, som tillika med sin broder Alf var Upsalakonung, d. v. s. Sveriges öfverdrott.
Få personer med bildning finnas väl inom vårt land, som ej hört eller läst den rörande historien om Hjalmar den Hugfulle och skön Ingeborg; den bör ju icke saknas bland dessa anteckningar om Sveriges qvinnor.
Sagan förtäljer, som bekant är, att bland de under Upsaladrottens öfvervälde lydande småkonungar, hvaraf vår historia från den hedniska tiden hvimlar, fanns en, vid namn Arngrim, som
