Sida 334
1770-talet gjorde mycket uppseende i Stockholm genom sina predikningar, dem hon isynnerhet höll på Södermalm. Både Konsistorium och Kollegium Medicum höllo undersökningar om henne, men man kom slutligen till den öfvertygelse, att hon var en nervsvag person, som hörde under läkarnes behandling, hvarför hon också intogs till vård på lazarettet.
Pehrsdotter, Margaretha. Såsom ett slags tidsbild införa vi här en skildring, som kyrkoherden Christen Gersonius i Womb i Skåne uti Augusti 1729 ingaf till domkapitlet i Lund, öfver Margaretha Pehrsdotter, som ansågs besatt, och de andebesvärjelser han deremot vidtog. Gersonius hade anseende för kunskaper, men var ofelbart en mer än vanligt enfaldig man, äfven om man afräknar hvad som bör skrifvas på tidehvarfvets räkning. Han skref till domkapitlet, att han någon tid förut blifvit kallad till qvinspersonen Margaretha Pehrsdotter i Womb, som var besatt af en ond ande. Då G. ditkom, inträdde en så gräslig paroxysm, "att alla månde säga: obstupui, steteruntque comæ et vox faucibus hæsit"; men G. "grep derefter den onda andan med resolution an och fick styrka af Gud, att då han packade och tråtsade ett, påckade G. deremot, men begge påckade med stor ifver och hetsighet"; G. jemte klockaren sjöng psalmer och läste böner, hvarigenom anden efter ett par timmar blef "så försvagad", att han ej längre kunde vara i stugan. G. anmärker att anden, som talade genom Margarethas mun, alltid talade "slätbomål". (Hon var från Skanör.) Vid andra tillfällen fördref G. också med bön och sång den onde anden, som visade sig i skepnad af en katt, en ekorrsvans, en mask, en loppa o. s. v., samt slutligen "drefs genom många præcautioner ut genom en springa på fönstret i fullkomlig djeflagestalt med klöfvar och horn m. m., pipande jemmerligen", hvilket allt Margaretha tydligen såg och hörde, men ingen annan förnam deraf det ringaste. -- Mot slutet af år 1729 inberättade G., att samma qvinsperson blifvit alldeles fri från den onde andens välde och att hon flera nätter, i vaket tillstånd, haft besök af Gud sjelf, som visat sig "något större än Gersonius, klädd i kostelig klädnad, behagelig och täck i ansigte och hela lekamen"; stolen knarrade, då han der satte sig, och kammaren blef så ljus som om hela himmelen varit derinne; han hade sagt att "den onde anden eller Elfven skulle stå bunden på Weberöds gata en behaglig tid verlden till varning", samt slutligen yttrat: "nu går jag till prestgården och ser om din prestfar". Den gode pastorn fann sig tydligen smickrad häraf, äfvensom deraf att den onde anden sagt, att G. var "en djuper man".
Pehrsson, Eva, hustru åt Mats P. på Efritsgården i Stora Kopparbergs socken, lefde 1624. Enligt Hülphers var Mats Pehrsson en betydande bergsman. Han beklagade sig en gång för hustrun öfver en Gefle-bo, Olof Gamal, som alltid gjorde honom förtret, då hon rådde mannen att hugga yxen i sin ovän, som också skedde, då de möttes vid Blankstöten. Den tiden undsluppo mandråpare med böter, men 2 år derefter utkom konungens befallning, att de, som på 4 år hade bedrifvit dråp, skulle mista lifvet, fast de redan pliktat derför. Grannarne ville då lägga sig ut för Mats, men hustrun satte sig deremot, hvarför han måste lida sitt straff. Hon köpte då det svärd, som sedermera satt på rådstugan i Falun, och ett rödt kläde, hvarpå han skulle halshuggas och hvilket han bad att det sedan skulle gifvas åt en fattig enka; men Eva gjorde sig deraf en kjortel. Öfver honom sattes sedan en tafla i gamla kyrkan, inom vapenhusdörren.
Petersen, Em. Om den vid 77 års ålder i början af år 1859 aflidna enkefru Em. Petersen, stiftarinna af Kårda arbetsinrättning, meddelar Jönköpingsbladet: Fru Petersen, hvars familjnamn var Eckhardt, var född i Berlin och blef, helt ung, gift med en herr Petersen, son af en bland Hamburgs förnämste köpmän, senator Petersen. Då Hamburg belägrades af fransmännen, flyttade herr och fru Petersen öfver till Sverige och inköpte Herrestads gods i närheten af Wernamo köping. Kort derefter förlorade de båda makarne hela den betydliga förmögenhet de qvarlemnat i Hamburg. År 1835 afled herr Petersen, och kort derefter kom ett svårt missväxtår, hvarigenom nöden blef mycket stor der i orten. Fru Petersen stiftade då 1838 Kårda arbetsförening, som icke allenast skaffade den fattiga befolkningen arbete, utan äfven kläder och föda. Denna förenings verksamhet har sedermera sträckt sig
