Sida 333

outtröttliga ansträngningar, klokhet och omtanke, ljusnade utsigterna allt mer och mer, och hon njöt den glädjen, att ej blott kunna förskaffa sina syskon många af de små njutningar och beqvämligheter, som öka lifvets trefnad, utan äfven att kunna lätta främmande menniskors lidande och nöd, hvarvid hon likväl sorgfälligt dolde , den hand, ifrån hvilken hjelpen kom. Ständigt lika arbetsam, kunde hvarken hennes höga rykte eller hennes älskade broders råd förmå henne att höja det måttliga priset på sina arbeten. Denna hennes blygsamhet hindrade likväl icke verlden från att erkänna hennes konstnärsrang, och ehuru hon ej kunde erhålla den pension af staten, som för henne söktes, men öfver hvilket missöde hon aldrig beklagade sig, åtnjöt hon likväl den utmärkelsen, att år 1773 kallas till ledamot af Målare-Akademien. Hon dog d. 2 April 1796, och hennes syster, för hvilken hon varit allt, följde henne några veckor derefter i grafven.

Pauli, Barbara, en modehandlerska, som på 1770-talet fick kongl. tillstånd att i Stockholm inrätta ett så kalladt Temple du Gout, i nuvarande stadens Brandförsäkringsverks hus vid Mynt-torget, der hon egde att tillverka och försälja allehanda fruntimmers-grannlåt och hufvudbonader; äfven fick hon rättighet att hvar tredje månad införskrifva och förtulla franska modeller.

Pedersdotter, Helena, skall ha varit en hederlig fru, som 1320 skänkte Rudhaskogen, i norra ändan af Råda socken, till Riseberga kloster.

Pedersdotter, Ida, af Gladsaxe, Bland de många, som under katholska tiden med donationer till kyrkor ville förskaffa sig hvilorum derstädes och årsbegängelser, finna vi äfven denna fru. Hon stiftade år 1395 ett altare i Lunds domkyrka, till Guds och Maria Magdalenas heder, till hvilket hon anslog några landtegendomar. Vid detta altare skulle hvardagsmessa hållas, nemligen söndagen om den Heliga Treenigheten tisdagen om Maria Magdalena, onsdagen om S:t Nicolaus, hvarannan thorsdag om S:t Laurentius och aposteln Petrus, fredagen om det Heliga Korset, lördagen om Jungfru Maria, och i hvarje messa en åminnelse för hennes egen, hennes föräldrars och alla kristnas själar. -- År 1398 fick samma domkyrka ett nytt högaltare, till hvars betalning den rika fru Ida Pedersdotter af Gladsaxe testamenterade 10 mark silfver.

Pehrsdotter, Brita, Anders Olssons hustru, ifrån byn Mohren i Avesta socken, om 32 år, kom d. 18 Maj 1743 gående på elfbron, då densamma, i följd af den ovanliga vårfloden, till en tredjedel remnade i stycken. Ingen menniska kunde undsätta henne, utan blef hon af den häftiga floden, tillika med några brospillror, i hast förd utföre de väldiga forssarne, hvarför hon af alla, som bevittnade denna affärd, ansågs förlorad; men efter en stund blef hon likväl lefvande förd till land, långt nedom bruket, ock återkom samma dag oskadd till de sina, hvaröfver sedermera i Avesta kyrka blef hållen tacksägelse. -- Hon lefde ännu 1757, enligt Hülphers' uppgift.

Pehrsdotter, Christina, dog som enka d. 2 Juli 1769 i Sambo i Norjeby socken vid Ystad, 96 år gammal. Då hon fyllt 69 år, blef hon blind, sedan hon en morgon med god och klar syn uppstått. Hon brukade åtskilliga botemedel, men utan verkan; slutligen, efter 16 års blindhet, fick hon synen lika hastigt igen som hon den förlorat, sedan hon på flera år ej brukat något läkemedel, och hade sedan god syn och hörsel till sin död.

Pehrsdotter, Eva. Sedan landshöfdinge-embetet i Norrbottens län, med öfverlemnande af vederbörande kronolänsmans i ämnet afgifna rapport, hemställt att någon lämplig belöning måtte tilldelas backstugusittaren Isak Wapens i Juonengi hustru, Eva Pehrsdotter, som i September månad 1861 vid förolyckandet i Kattilakoski fors i Torneå elf af en båt med deri befintliga fyra personer, af hvilka den ene genast vid olyckstillfället omkom, lyckats att genom sällsynt rådighet och sjelfuppoffring samt under fara för eget lif med tillhjelp af en bräcklig farkost rädda de tre återstående, har Kongl. Maj:t under den 29 November samma år funnit godt att, jemte betygande af sitt välbehag öfver hustru Eva Pehrsdotters omförmälda, om menniskokärlek och sinnesnärvaro vittnande handling, tillägga henne, hvilken, enligt handlingarne bifogadt prestbetyg, befinner sig i knappa omständigheter, en penningbelöning af -- femtio rdr rmt, för trenne lif.

Pehrsdotter, Karin, vanligen kallad Bång- Karin, var en piga, hvilken, i början af

Skannad sida 333