Sida 272
arbeten. -- Kapten Lindebergs enda dotter, Andreetta, sysselsätter sig med xylografi, i hvilken konst hon hunnit till stor färdighet.
Linderoth, Aurea Beate Betty, dotter af den på sin tid utmärkte urfabrikören J. F. Cedergren i Stockholm, föddes d. 13 Febr. 1822, och blef sedermera gift med urfabrikören G. W. Linderoth derstädes. I detta arbete hafva många fruntimmer blifvit upptagna, som gjort sig bemärkta för sina talanger i litteratur, slöjd och konst m. m., men ingen i den genre, som fru Linderoth hela sitt lif utöfvat. Hon är det första och förnämsta svenska fruntimmer som framträdt på en verldsexposition i det mekaniska England och der eröfrat en Mention Honorable för sitt arbete, som var ingenting mer eller mindre än en kronometer. Den som vet hvilken noggrannhet och konstfärdighet det erfordras för att utföra ett sådant mästerstycke, kan endast rätt bedöma hennes artistiska talang, hvartill blygsamheten, att ej vilja bli bemärkt, förlänar ett ökadt värde. I de storartade urfabriksverkstäder, som hennes man eger i sitt hus vid Drottninggatan, finnes äfven en afdelning, som fru Linderoth, såsom mästarinna, förestår, deraf upptagen endast af qvinliga elever. Det är något imponerande och sannt glädjande att se detta nya förvärfs-etablissement för fruntimmer, deraf fru Linderoth har den största heder. Vi böra äfven omnämna, att hennes man på sista London-expositionen fick stora guldmedaljen för sina urtillverkningar. Detta äkta par torde ha varit det enda, der både mannen och hustrun samtidigt blifvit belönade.
Lindmark, Charlotta, en af våra utmärktare dramatiska artister vid Mindre theatern, dog 1858. Hon var välbekant ända från den tid hon uppträdde på Djurgårdstheatern, der hon länge var en af de förnämsta. Alltid naturlig i sitt spel, aldrig öfverdrifven, vinnlade hon sig ifrigt om att af de roller, man lemnade henne, göra allt hvad i hennes förmåga stod, var förträfflig i mången och misslyckades i ingen. Sjuk och bräcklig ända från barndomsåren, kanske äfven, lik så mången annan, bedragen på drömmen om lifvet, var hon en ständigt lidande qvinna, men hvaraf icke skönjdes det ringaste spår, när hon visade sig på scenen. På henne kan verkligen tillämpas refrängen till den bekanta kupletten:
"Vår inre verld, säg hvem uppfattar den? -- Ack! jordens små såväl som jordens höga ha roligt hela aftonen och le åt skådespelaren; men se ej tåren i hans öga."
Lindqvist, Fredrika. I Helsingfors' Litteraturblad lästes i början af 1860: Mamsell F. Lindqvist, född i Åbo, sednare öfverflyttad till Sverige, var en bland de intelligentaste, älskvärdaste personligheter på sin tid och i sin ort; hon stod äfven i korrespondens med Atterbom, Hammarsköld och flere litteratörer. "Ett sinne öppet för det vackra i lifvet låg i hennes blick och smög sig stundom fram i något ord." Efter sin flyttning till Sverige stiftade hon vid sin död ett stipendium för studerande i Upsala. Efter hennes död utgafs ett häfte "Reflexioner", dem man funnit bland hennes papper. Till hennes fädernesland kom kanske icke något exemplar deraf, men ett svenskt blad yttrade om dem: "så går mången varm och rik ande okänd genom lifvet, och först sedan den är borta vet man att den funnits."
Lindström, Elisabeth, mamsell, som under en längre tid tillhört Östersunds samhälle och kan räknas till de äldsta bland stadens nu lefvande invånare, öfverlemnade, våren 1865, till magistraten i Östersund, ett testamente och deponerade köpeskillingen för en af henne för någon tid sedan försåld egendom, utgörande 5000 rdr rmt, hvaraf räntan skall utdelas till pensioner åt behöfvande enkor och oförsörjda bättre mäns döttrar, samt en mindre del till stadens fattiga. Fonden skall bära namnet: "Rabinska familjens åminnelse". Samhället har för denna vackra gåfva för m:ll L. uttryckt sin tacksamhet och erkänsla.
Linné, Lovisa, den store naturforskaren Carl von Linnés dotter, föddes 1749 och dog, ogift, i Upsala 1839, således 90 år gammal. Hennes syster, Sara Christina, dog 1835, 84 år gammal, och yngsta systern, Sofia, 1830, 74 år.
Lithander, Eva och Carolina. Tvänne systrar, utmärkta såsom sångerskor och klavérspelerskor; fadern var lektor vid Kongl. Krigs-Akademien på Carlberg. Flere ledamöter af Kongl. Hofkapellet i Stockholm bidrogo till bekostandet
