Sida 382
skönheter, tillbringar hon sina somrar i Skåne på en utmärkt vacker trakt, förskönad ytterligare af ett med smak och treflighet uppfördt hem -- Sophiero -- som hertigen anlagt till ett Tusculum.
Solenius, Maria Margaretha, gaf 1837, genom testamente, 8150 rdr rmt till Hittebarnshuset i Norrköping. Öfverstelöjtnanten Carl Gustaf Reutersköld är första upphofvet till nämnda barnhus, hvartill han skänkte grundfonden, 16,664 rdr rmt. Solenius var den andra betydliga gifvarinnan. År 1855 uppgick kapitalet till nära 45,000 rdr rmt. Barnhuset inrättades år 1829.
Solvig eller Sölva hette konung Olof Trätäljas gemål; hon var dotter af Halfdan Guldtand, en konung i ett litet konungadöme, Solaör, i Norrige.
Sommar, Johanna Charlotta, dotter af prosten i Ingelstorp Magnus Sommar och hans ovanligt lärda fru, Erika, född Liebman. Hon föddes i Ingelstorps prostgård d. 22 Sept. 1765 och gifte sig 1781, således vid sexton års ålder, med kontraktsprosten i Skytts härad, kyrkoherden i Tommarp, magister Nils Nilsson Bruzelius. Långt ifrån att hafva ärft sin mors ovanligt goda hufvud och lysande själsgåfvor, var prostinnan Bruzelius rätt och slätt en liten snäll prestgumma, hvars hela sträfvan var att verka inom den krets hon tillhörde, samt för den talrika familj, hvars moder hon var. -- Hon dog d. 8 Dec. 1847 i Tågarps socken, vid 82 års ålder, hade länge varit enka, efterlemnade 11 då lefvande barn, 56 barnbarn och 12 barnbarnsbarn, eller tillsammans 79 afkomlingar. Hennes äldste son var vid hennes död 63 år och den yngste 46. -- Dessutom voro döda fyra barn, tretton barnbarn och två barnbarnsbarn -- således voro de, som från henne härstammade, tillsammans 98 personer.
Somme, Margaretha, dotter af höfvitsmannen och ståthållaren på Kalmar slott Germund Somme, blef gift med amiralen Bengt Bagge. Hon och hennes son blefvo häktade af konung Johan III, och hennes man blef 1577 halshuggen i Stockholm, såsom förrädare, för det han velat hjelpa konung Erik XIV ur fängelset och till kronan.
Soop, Anna Maria, enkegrefvinna, dotter af general-guvernören Gustaf S., föddes 1660 och dog 1735. Hon var först (1682) gift med fältmarskalken Axel Wachtmeister, som dog 1699, och sedermera (1706) med general-guvernören Carl Gyllenstjerna, som dog 1723. Hon testamenterade år 1734 ett hus på Blasieholmen i Stockholm till fattighus för 10 sjukliga och fattiga qvinnor, samt skänkte dertill 44,000 daler kopparmynt. År 1739 skänktes från hennes sterbhus till samma stiftelse ytterligare 2833 daler caroliner och 10,239 daler courant. -- År 1856 utgjorde fonden 16,330 rdr. Inrättningen eger ännu bestånd, hvarom utförligare kan läsas i Stockholms stads historia af Ferlin, pag. 1538.
Soop, Hedvig Ulrika Christina, dotter af landshöfdingen Carl Gustaf S., föddes 1703 och blef 1720 gift med generalmajoren Carl August Dohna. Hon dog 1776. Det förmäles, att hon så illa vårdade Oxenstjernska arkivet på Tidön, att hon ej allenast lät det ligga i fuktiga hvalf, der det förmultnade, utan äfven sålde de ännu oskadade handskrifterna till kryddbodar i Westerås. En person, som varit der och ätit frukost, fick vid afresan med sig matsäck, bestående bland annat af sill, inlagd i bref från konung Gustaf II Adolf till Axel Oxenstjerna. Då en anmärkning gjordes mot detta sätt att behandla arkivet, hölls det sedermera alldeles otillgängligt. Efter grefvinnans död bad Gustaf III sjelf, som annars ej var öfverdrifven i omsorgen om forntida minnen, arfvingarne låta "afskrifva och trycka" denna samling, om de ej ville skänka den till något publikt verk. (Detta arkiv har också sednare varit utsatt för vanvård.)
Sorbonius, prostinna. I Cavallius "Herdaminne" berättas, att då prosten Sorbonius dog hade landshöfdingen i Blekinge Göran Adlersten ålagt prostinnan Sorbonius i Jemshög, vid 1000 daler smt böter, att, på en afton, utan någon procession, begrafva sin man (som dog i Januari 1711). Landshöfding A. synes hafva varit en hård man och var derför mycket hatad af blekingska presterskapet. Han fick också ett bedröfligt slut. Under en måltid fastnade nemligen ett ben i halsen, och då han ej kunde få det ur svalget, ställde han sig på händer och hufvud på golfvet, hvarvid han bröt halsen af sig (d. 3 Mars 1713).
Sparre, Beata, lät i Upsala 1708 trycka en af henne gjord öfversättning af Dreilingcourts "Trogna Själars Tröst". Huruvida denna Beata S. var den Beata Märtha S., som 1697 blef gift med
