Sida 126
penningar förvarade, hvilka efter all anledning bestått i en stor summa guldmynt, emedan han alltid med begärlighet vexlat till sig dukater. Men oaktadt alla möjliga försök och de nogaste efterspaningar blef det omöjligt att upptäcka denna skatt, hvars förlust visar huru underbarligen Herren tar sin välsignelse från orättfånget gods. Oaktadt denna stora förlust af den ganska betydliga qvarlåtenskapen, voro arfvingarne sedermera nära att förlora ett ansenligt kapital; ty bland grefvens anteckningar fanns, att han, under namn af Lars Lunta, insatt en stor summa pengar i banken, men sjelfva depositionsbeviset fann man ej ibland hans handlingar. Detta upptäcktes ändtligen genom en tillfällighet: då nemligen det aflidne riksrådets sofstol skulle på auktion försäljas, och man ansåg skamligt att låta den trasiga beklädnaden qvarsitta, råkade man i stoppningen den saknade depositionssedeln, som man redan ansåg förlorad.
Grefvinnan Regina Catharina Cronhjelm, som utom sin nya förmögenhet äfven egde skönhet, fick således ånyo flere friare, och deribland äfven den för rikedom och girighet bekante kammarherren Gohe. Hon utvalde omsider gardeskaptenen Otto Fredrik von Schwerin, bekant för sitt vackra utseende, med hvilken hon gifte sig 1738. Han hade då redan förstört två rika fruars förmögenhet, och som grefvinnan Cronhjelm var af skadan vis, ansåg hon för rådligt att genom ett paktum antenuptiale sätta sin egendom i säkerhet. Den artige kaptenen fann dock medel att så intaga sin kära maka, att hon någon tid efter bröllopet upphäfde denna för honom förnedrande förbindelse, hvilket kärleksprof hon dock snart fick besegla med att till betalning af hans skuld använda det kapital hon ärft efter sin fader, så att endast tvänne sätesgårdar i Skåne återstodo af hennes stora arfvedel. Dessa sålde hon sedermera och nedsatte köpeskillingen på säkert ställe, för att användas till betalning af Knutstorp, hvilket hon då höll på att tillhandla sig för 80,000 dlr silfvermynt. Men vid betalningen mötte henne en ganska oväntad svårighet, emedan hennes käre man redan lyftat och användt de kapitaler som hon afsatt till detta köp, så att hon genast måste sätta sig i stora skulder och slutligen sälja Knutstorp, 1771, för 165,000 dlr silfvermynt. Hon inköpte sedan en liten egendom, Holma, för 30,000 dlr, der hon lefde nöjd och lugn för kreditorer till sin död d. 4 April 1776. Hennes sednare man, Schwerin, med hvilken hon hade 3 barn, dog redan år 1741.
Cruus, Anna, dotter af skeppshöfvidsman Erik Nilsson C. Hon, tillika med prinsessan Anna, lemnade riket och for till Polen, samt förverkade derigenom sina arfvegods, som 1620 bortgåfvos åt Anders Gyllengrip. Hon blef gift i Preussen med Mårten Simonsson Bähr och dog derstädes år 1628.
Cruus, Brita, dotter af öfversten vid Westgötha kavalleri Lars Jespersson C., föddes 1652 och blef 1672 gift med presidenten Fabian Wrede, som dog 1712. Han var ofantligt rik, och egde 421 särskilda egendomar, utom bruksandelar. -- Vid mannens död utdelade enkegrefvinnan 400 daler från Wredeska kontoret till 204 personer, hvaribland öfverstinnor och soldater på träben, landtrådinnor och gardistenkor, o. s. v. När fru Brita sjelf sedermera dog 1716, uppräknas bland egodelar som hon egde, endast i guld 480 lod, utom 3804 dukater; smycken, perlor, diamanter etc., värderades till 6670 rdr, men så lågt, att 19 diamanter endast värderades till 15 rdr. Fru Brita hade visserligen fört med sig det förnämsta i boet, deribland en fontaine af silfver, der åtskilliga bilder sprutade vatten, hvilken vägde 2300 lod, ett fruktträd med gröna löf och silfverbeläten, vägande 539 lod, etc. Hennes porträtt finnes på Löberöd i Skåne. År 1713 skänkte hon ett kapital af 10,000 daler silfvermynt till Upsala Akademi, till stipendier åt studerande derstädes, under namn af Wredeska stipendierna.
