Sida 402
musiksoirée, der hon med stort bifall utförde kompositioner af Kummel, Thalberg och Chopin.
Stålberg, Wilhelmina. En af Sveriges mest produktiva författarinnor. Född år 1803, har hon haft tid att både utveckla och uppöfva den talang, af hvilken hon sedermera gifvit oss så många prof. Född af obemärkta föräldrar, och adopterad af fältkamereraren Stålberg och hans fru, uppväxte hon under en uppfostran som snart väckte henne både till uppfattning af det poetiska och att sjelf försöka sig i sin tidiga barndom, ehuru det väl då icke kunde vara annat än versmakeri. Annat blef det, då med åren ungdomskänslan utvecklades, så att hon med hållning och i en varmare själfullhet började sjelfständigt författa. Det första större arbete man har af henne var ett större poem: "Min Ungdoms Idealer", som utkom år 1825, således innan hon hunnit pröfva huruvida sådana kunna realiseras i en framtid.
Af romaner har denna författarinna, med signaturen "Wilhelmina", utgifvit "Major Müllers Döttrar", "De begge Aristokraterna" samt en mängd historiska romaner, såsom "Hedvig Charlotta Nordenflycht", "Catharina Månsdotter", "Drottning Philippa", "Lasse Lucidor", "Familjen Skytte", "Gustaf III", "Drottning Christina", "Bröderna Stålkrona", m. fl.; "Nordiskt Mythologiskt Lexicon"; "Blomsterspråket"; "Om Svenska Prinsessor", m. m. Dessutom en stor mängd öfversättningar, såväl af t. ex. madame Mühlbachs, Grace Aguilars, m. fl. skrifter, och dessutom likaledes en mängd följetongsartiklar och andra uppsatser. -- Svenska Akademiens medalj erhöll hon redan vid den tid, då Franzén lemnade sekreteriatet. -- Hennes stil är ledig och lockande, aldraledigast i versifikationen. Bäst hos denna författarinna är hennes anspråkslöshet. Hon producerar -- och såsom vi sett i stor mängd, men sinnet bibehåller sig såväl i författareskapet som i det enskilda, enkelt, flärdfritt, godsinnadt och utan häntydning på talangerna.
Stålhammar, Ulrika Eleonora. Om denna amazon finnas tvänne olika uppgifter. Enligt Biografiskt Lexikon skulle hon vara dotter af öfverstelöjtnanten Johan Stålhammar, som dog i Polen 1708. Då fäderneslandets ställning vid riksdagen 1713 så hjertgripande lades på folkets hjerta och utskrifningskommissarierne sökte efter män, som kunde draga svärd, klädde sig denna jungfru i sin faders kläder, tog ett hans hemma qvarlemnade svärd och begaf sig på en af hans ridhästar till Stockholm, kallade sig Wilhelm Edstedt och erbjöd sig att gå ut till sin kung i fält. Men ingen transport var att sända, och således nödgades W. Edstedt föda sig som taffeltäckare hos landshöfdingskan Mannerborg, sedan som jägare hos löjtnant Berg. Inmönstrades slutligen af grefve Adam Carl De la Gardie såsom artillerist. Hon serverade kanoner tills Sverige fick fred, och gifte sig sedan med en flicka, Maria Löhman, som försett sig på det fina krigareansigtet. Slottspredikanten Catonius vigde dem. Efter fjorton dagar upptäckte W. Edstedt för sin maka sitt kön. Men M. Löhman var dermed tillfreds och de lefde länge i stilla frid tillsammans. Först 10 år efter det W. Edstedt fått sitt afsked upptäcktes förklädningen. Båda dömdes, den förklädda enligt ett bibelspråk, att förklädning var en styggelse, till döden. Konungen "benådade" (1719) Ulrika Eleonora Stålhammar med fjorton dygns vatten och bröd, och Maria Löhman med åtta dagars fängelse för det hon dolt bedrägeriet. Så är det uppgifvet, men här synes tydligt ett fel vara begånget, ty hon blef först efter kriget gift och var det i 10 år, och den kongl. benådningen föll 1719. I Anreps Ättartaflor deremot kallas hon Fredrika, och uppgifves vara dotter af Pehr Gabriel Stålhammar (ofvannämnde Johan S:s son). Hon säges der hafva rymt ur föräldrarnes hus, för att undvika ett för henne obehagligt giftermål; tjente derefter i karlkläder, såsom dräng, hos en öfverste Berch; blef sedan artillerikarl hos kapten Sillén i Kalmar och slutligen befordrad till konstapel, då hon kallade sig Ekstedt; gifte sig derefter med en piga, och begaf sig, när efter tre års förlopp hennes kön röjdes, till hofjägmästaren Silfversparre på Gullaskruf, samt ändrade klädedrägt; dog på 1730-talet å Björkskog, allt i Småland. Den förmenta hustrun afled slutligen några år derefter på Salshult, ett Stålhammar-ätten tillhörigt gods i Småland.
Stålhandske, Maria Christina, dotter af kommissarien i Rikets Ständers Bank Hans S., föddes 1678 och blef sedermera gift med prosten
