Sida 373
hofjunkaren Eggert Stake, och dog i den höga åldern af 113 år.
Sjöblad, Magdalena, dotter af löjtnanten vid Westgötha infanteri Olof S. Hon förälskade sig i en ung student, den sedermera namnkunnige poeten Lasse Lucidor, under det de lustvandrade någorstädes i Westergöthland, der hennes föräldrar bodde. Den tiden bestraffades en kärlekshandel mellan adlig och oadlig ganska strängt. (Magdalena Sjöblad uppgifves nemligen hafva varit fröken, ehuru vi förgäfves eftersökt henne i Anreps "Adelns Ättartaflor".) Lucidor skulle derför hårdt straffas; dock mildrades straffet ovanligt, emedan Magdalenas föräldrar lade sig ut för honom och han ansågs vara son antingen af en amiral Strusshjelm eller af fältmarskalken Carl Gustaf Wrangel; dessutom ansågs Lucidor för ett ingenium. Icke desto mindre dömdes han af Götha Hofrätt d. 11 April 1668 att äkta Magdalena och sedan begifva sig tvänne år i landsflykt. Det är ovisst om han verkligen reste. Emellertid har han på flera ställen besjungit sin kärleks föremål, sitt andra jag. Vi införa några af dessa strofer:
"Mången skönhet finnes här Som med skäl dyrkvärdig är. Lell mig ingen kränker. Ty jag, som solblomman sig Efter solen vänder, mig Till dig, min Sol! ock länker.
Segelsten och Jernet har Vexelkärlek, som dem drar, Att de famnas gerna. Så drar du ock hjertat mitt, Att det rättas efter ditt, Min magnet och stjerna.
Ditt solstråland' ögonpar Tänder elden, som jag har Och har gjort mig snart till aska. -- -- -- -- -- -- -- Dina kinders rosenfärg Torkar ut min blod och märg. Dina läppars skönhet skiner Som corall och purpur ler. Ja hvad mer Som de ädlaste rubiner Färgen ger."
Då han blef dömd att gå i landsflykt, skref han:
"Farväl, min vän, min själ, mitt lif, min kära, Min fordom ögnatröst, min lust, min ära, Farväl, mitt hjertas barn och bästa vän. I fall att himlen helsan mig behagar, Förtröstar jag att han min resa lagar Snart hit igen.
Jag skrifver här ditt namn i våta sanden I Ekolsvik vid Nereusvåta stranden, Och fast det skött af vädre måst förgå, Skall det likväl uti ett stadigt minne Och i min själ liksom uti mitt sinne
