Sida 19
Nu ville Sigurd icke lefva längre. Han lät lägga alla sina i striden dödade kämpar på ett skepp, lät lägga den sköna Alfsols lik i förstäfven och satte sig sjelf der bredvid. När nu seglen blifvit fyllda af vinden och fartyget hunnit ett stycke från land antände han det med ett bloss, som han hade i handen.
På detta flytande bål slutade den gamle, vidtberömde konung Sigurd Ring -- för en ungmös skull -- sitt bragdrika lif.
Detta är den romantiska berättelse om hans död, som sagan omtalar, men enligt Rosenhane stupade han i slaget mot Gjukungarne i Holstein, och enligt Lagerbring var han den tiden på ett krigståg mot finska folkstammar.
Algotsdotter, Ingegerd, dotter af Knut Algotsson och den heliga Brigittas syster, Margaretha. Hon blef intagen i Wadstena kloster vid 18 års ålder, då helgonet S:t Brigittas öfverlefvor anlände från Rom. Den 18 Maj 1388 blef hon invigd till detta klosters första abbedissa, hvilket ansågs för en stor ära för klostret. Drottning Margaretha kom ofta till Wadstena och lät der inskrifva sig som verldslig syster, soror ab extra, i anledning af en syn, derunder Brigitta sagt henne, som då var i djup själsångest: ”Sök bröderna i Wadstena, de skola hjelpa dig af all din nöd”. Mottagen kysste hon abbedissan först på handen, sedan alla, till och med de ringaste tjenarne bland klosterfolket. Hvem kunde väl då tro att Ingegerd, den första abbedissan och så nära slägt med stiftarinnan, den heliga Brigitta, samt af förnäm börd, sedan måste afsättas från sitt embete, hvilket skedde 1403, emedan man anklagade henne för alltför stor förtrolighet och ett nära umgänge både med verldsliga och andliga manspersoner. I dödsstunden, som inföll d. 14 Sept. 1412, blef enligt nunnornas tro allt godt, emedan hon dog efter bönen: ”O! dulcissima Maria, Mater Dei, adjuva nunc”. Och hon hade ej dött utan att först undfå sakramenten.
Allerts, Brita, en af de många kungliga och furstliga älskarinnor, dem vår häfd har att omtala. Hon var dotter till en rådman Claes A. i Stockholm och lärer hafva varit ganska vacker. Af sin älskare, Carl X Gustaf, som långt före sitt uppstigande på thronen stod i förtroligt förhållande till denna qvinna, fick hon till skänks -- såsom historien uppgifver -- åtta gårdar och en qvarn, allesammans belägna i Färs härad i Skåne. -- Sonen, som hon skänkte honom, hette Gustaf och blef grefve 1674 med namnet Carlsson till Börringe och Lindholmen. Han uppfostrades i riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhjelms hus. Född 1647, dog han 1708. Han var öfverste för Uplands regimente. -- Brita Allerts beskylles emellertid för att både före och efter bekantskapen med konungen hafva fört en vidlyftig lefnad.
Almroth, Ebba och Emma, döttrar af öfverdirektören vid mynt- och kontrollverken i riket, Nils Wilhelm Almroth, som dog 1852. Dessa hans tvänne döttrar reste till Krim och biträdde miss Nightingale vid de sårades vårdande, under Sebastopols belägring, men återvände i dåvarande krigspresten d:r Blackwoods och dennes frus sällskap till Stockholm 1857.
Alner, Julia, enkeprostinna, skänkte år 1852 1500 rdr rmt till Serafimerlasarettet i Stockholm.
Alströmer, Margaretha Hedvig, dotter af kommersrådet Patrik A., blef 1781 gift med generalmajoren N. A. Cronstedt, som 1788 dömdes att arkebuseras, men fick förskoning till lifvet med tjenstens förlust och lifstidsfängelse på Warbergs fästning, hvarifrån han på hertig Carls förbön sedermera blef lösgifven. -- Hon var en ganska skicklig dilettant i målarkonsten och ledamot af De Fria Konsternas Akademi. Född 1763 afled hon 1816.
Alströmer, Sara Maria, dotter af direktören Johan Alströmer och sondotter till den namnkunnige patrioten Jonas Alströmer, skänkte år 1813 en summa af 1500 rdr rmt till Riddarhuset, att användas såsom pension åt fattiga, arbetsamma fröknar. I Anreps ”Ättartaflor” kallas hon Sara Magdalena, och uppgifves hafva dött 1813, vid 29 års ålder.
Altén, Maria Dorothea, föddes i Stockholm d. 13 Mars 1799. Hennes far, sekreteraren Mårten Altén, var en af sin tids flitigaste litteratörer.
Dorothea Altén röjde redan som barn stora anlag för poesi och började helt tidigt att författa, till och med att från trycket utgifva ett och annat vitterhetsförsök. Hon var ej mer än fjorton år gammal, då en af henne öfversatt komedi, Receptet, lemnade pressen, och vid aderton års
