Sida 389
konung Erik XIV, burit våldsam hand å denne sin fordne herre. Ebba Stenbock lefde ännu 1608. Hon hade ett manligt och oförskräckt sinnelag; svarade hertig Carl, då han under hotelser ryckte hennes nyss aflidne man, riksmarskalken Claes Flemnmng, i skägget, att om han lefvat hade hertigen aldrig kommit in i Finland; hon sattes derför i arrest på sin kammare och fördes sedan, jemte sina döttrar, till Stockholm, der de länge sutto fångna. Ebbas son, Johan F., gjorde knäfall för hertigen, men fick ej nåd, ty då han tillfrågades, hvarför han föll endast på ett knä, svarade han ädelt: "det andra sparar jag åt min Gud och min konung". Han blef halshuggen, tillika med en oäkta broder, Olof Claesson, och flera andra, d. 10 Nov. 1599, på torget i Åbo. Arvid S. var general-ståthållare på Reval, men blef 1594, såsom tillhörande konung Sigismunds parti, af hertig Carl drifven i landsflykt, och hans gods förklarades förverkade till kronan. Erik, fältmarskalk och ståthållare i Elfsborg, afsattes 1597 af hertig Carl för det att likaledes han stod på konung Sigismunds sida samt icke kom till Söderköpings riksdag. Erik gick då ur riket. Carl, ståthållare på Kalmar slott m. m., en rik man, beskylldes orättvist af hertig Carl att hafva begått mord på en juvelerare samt att hafva bränt och sköflat den mördades gods. Drottningen hade dessutom tre systrar: Beata, gift med riksdrotset Pehr Brahe d. ä.; Cecilia, den enda af drottningens syskon som höll hertig Carls parti, gift med riksrådet Gustaf Johansson af Tre rosor, och Margaretha, som dog ogift 1583.
Stenbock, Christina Sofia, dotter af ståthållaren på Kalmar slott Carl S. och brorsdotter till drottning Catharina Stenbock, blef 1624 gift med kanslirådet Pehr Nilsson Natt och Dag. Hon blef 1661 begrafven i Wists kyrka i Östergöthland, till hvilken kyrka hon 1648 gifvit en predikstol af marmor.
Stenbock, Eva Charlotta, dotter af den namnkunnige fältherren Magnus Stenbock. Hon föddes på Wapnö i Halland d. 28 Febr. 1710, eller samma dag som hennes fader vann den stora segern öfver danskarne vid Helsingborg. Fältmarskalken, som alla dagar väntade tidning om sin grefvinnas förlossning, begärde genom en enspännare, som afgick med nyheten om den vunna segern till Wapnö, att, ifall det blef en dotter, skulle hon icke, efter det förra aftalet, heta Eva Charlotta, utan Eva Victoria; men hon var redan döpt, då budet ankom. Hon blef sedermera gift med general-löjtnanten Christian Barnekow, och då hon d. 19 Febr. 1785 dog, lemnade hon efter sig 7 barn, 18 barnbarn och 4 barnbarnsbarn.
Stenbock, Hedvig Eleonora, dotter af rikstygmästaren Erik S. Om någon fröken kan vara stolt öfver sina anor, så är det visserligen denna fröken Hedvig, hvars farfars farmor var konung Gustaf I:s tredje gemål, en drottning, som med sådan samvetsgrannhet uppfyllde sina pligter, att folket "vid hennes död sade: "De fattiga hafva förlorat sin vän, de fader- och moderlösa sin mor." -- Fröken Stenbocks anförvandter voro Sveriges inflytelserikaste män, och lägger man härtill att hon var utmärkt skön och anställd såsom hoffröken hos enkedrottning Hedvig Eleonora, hvars fulla förtroende hon åtnjöt, så borde denna dam kunna räkna på ett lysande parti, hvilket ej heller uteblef, ehuru efter den tidens sed det ansågs otillständigt att en så högättad fröken kunde gifta sig under sin värdighet med en simpel adelsman, adlad endast 13 år förut; men denne man var Nicodemus Tessin d. y., som med sin europeiska ryktbarhet spred åtminstone lika mycken glans öfver Stenbockska ätten, som den Stenbockska åt Tessin. Bröllopet firades d. 15 Juni 1689 på Spantekow i Pommern, brudens slägtingar och enkedrottningen ovetande och emot deras vilja. Bruden var då 31 år. -- Det var denna fröken Hedvig Eleonora Stenbock, som vid enkedrottningens hof hade en rangstrid om försteget framför den mäktige Johan Gyllenstjernas syster, Ingeborg. Hedvig påstod detta företräde på den grund att hon var dotter af en grefve och riksråd, hvaremot Ingeborg blott var dotter af en baron, amiral och landshöfding, -- Drottningen gaf Hedvig, ehuru ung, företrädet framför Ingeborg, som varit längre vid hofvet, och blef denna etikettstrid första anledningen till att reduktionen allvarligare och hastigare utfördes. Johan Gyllenstjerna ville dermed hämnas på sina ovänner. Åtgärden hade länge varit påtänkt och börjad, men kom aldrig förut till grundligt genomförande. -- Konung Carl XI var alltid
