Sida 415
vördade och hvars åtanke hon, äfven till det yttre, alltid sökte bibehålla derigenom, att hon ständigt gick klädd i den djupaste enkedrägt och bebodde ett svartklädt rum. Hon återfick alla hans ansenliga egendomar, men frågade föga efter jordagods, hvilka hon efter hand afyttrade. Hon satte sig ned på Högestad gård, hvarest hon lät tillmura alla de fönster, hvarigenom hon kunde se Krageholm. Denna gård, hvars stora stenhusbyggnad i krigstider blifvit förbränd, sålde hon sedan till grefve Carl Piper, åt hvilken hon äfven sålde Högestad, och flyttade till Baldringe, hvarest hon slöt sin sorgliga lefnad, samt begrofs i Tåsterups kyrka, der hennes lik hvilar jemte hennes herres.
Thott, Iliana, dotter af riddaren och höfvidsmannen på Örebro slott Åke Axelsson T., var gift med konung Carl VIII:s kusin, den namnkunnige riksmarsken och en af sin tids störste hjeltar, Thord Bonde, som 1456, nattetid, på Carlstens fästning, blef mördad af sin egen danske tjenare Jösse Bosson. Hon lefde ännu såsom enka 1481. Hennes ena dotter, Ingrid, dog ogift 1465; den andra, Brita, blef först, 1457, gift med riksrådet Johan Christiernsson Wase och sedermera, 1481, med höfvidsmannen på Nyköpings slott Erik Ottesson.
Thott, Ingeborg, dotter af danska riksrådet Philip Axelson till Landholt och fru Ermegård Eggersdotter Frille, blef först gift med Gustaf Carlsson Gumsehufvud till Ekholmen, som afled 1457, och sedermera med Erik Arvidsson Trolle till Lagnö, båda Svea rikes råd och lagmän i Upland. Hon reste en gång från Ekholmen på en storbåt, lastad med tegel, ämnande sig till Lagnö. Vid förbifarten af Strengnäs begärde hennes son, den sedermera namnkunnige Gustaf Trolle, som då var liten, att der få qvarblifva hos en man, vid namn Mäster Christian, hvilket så förargade frun, att hon tog gossen vid håret och slängde honom in i magisterns båt, "och thermeth blef han qwar, Swerike till stor Skadhe"; fortsättandes modern sin resa med tre andra sina barn, hvarvid hon sjelf förde rodret. Under farten stötte båten mot en klippa och begynte sjunka. Folket begärde nu tillstånd att få utkasta något af teglet, hvilket hon förbjöd, med tillsägelse, att "den som kastade ut ett tegel skulle gifva henne 100 igen"; hvarför båten sjönk så djupt, att vattnet gick in genom rorgapet. Nu befallde frun folket att lätta båten på förenämnda sätt, men det var för sent, ty båten gick straxt derpå alldeles under. När hon nu såg faran, band hon en lång handduk omkring sig och det minsta barnet, som hon hade vid bröstet, och då alla de andra gingo till bottnen, syntes hon ännu länge på vattnet, uppehållen af sin stora och vida kjortel. Deremot var hon den sista som blef återfunnen. -- Den ende som bergades var en liten gosse, som fattade uti en stor pipkanna af trä och med densamma flöt till land, då han berättade hela förloppet. Denna händelse timade 1487.
Thunæmontanus, Malin Carlsdotter. Hon kunde kalla sin faster för drottning, ty hon uppgifves vara naturlig dotter af drottning Catharina Stenbocks broder, Carl S.; blef gift med prosten Mats Nilsson Thunæmontanus i Köping. Hon är moder till den namnkunnige svenske resanden Nils Matsson Kjöping, som besökte Cap-Verds-öarne, Godahoppsudden, Java, Stora Mogul, hela Persien, der han utanför stora porten i Ispahan såg 9 lejon, deribland ett snöhvitt; läste på en klostermur derstädes Resare-Bengts (Bengt Oxenstjernas) namn; såg profeten Daniels graf och tre kungars synagoga, berget Ararat; reste genom Arabien, till Ceylon, på återvägen öfver Röda hafvet; besåg Sinai; återreste till Sverige öfver China och hade sex gånger passerat linien under sin nära nioåriga bortovaro. Han uppgifves hafva dödt 1667.
Tidmark. Grosshandlaren Tidmarks år 1858 aflidna enka har lemnat efter sig ett varaktigt minne. Sjelf sedan många år blind, hade hon lärt känna de blindas sorger och deras behof af hjelp. Frukten af hennes erfarenhet blef en donation af 15,000 rdr rmt åt Institutet för döfstumma och blinda.
Tigersköld, Eva Mathilda Carolina, dotter af kaptenen vid Jönköpings läns landtvärn Adolf Ludvig T., föddes 1814 och blef 1851 gift med e. o. professorn i historia vid Upsala universitet Carl Gustaf Malmström, som i Januari månad 1864 höll offentliga föreläsningar i Stockholm, dit hans fru medföljde. Hon afreste dock före mannen från Stockholm, på återväg till Upsala, och blef derunder öfvertalad att fara isvägen,
