Sida 322
tredje bandet af hennes "Nya Dikter", hvilka alla blifvit omfattade af kritikens både huldhet och aktning. Under tiden hade hennes enskilda förhållanden tagit en lyckligare vändning, ty hon gifte sig med bruksförvaltaren Wilhelm Nyberg; men hvarken i detta eller i sitt första äktenskap hade hon några barn. -- Den tid, hennes hushåll lemnade henne öfrig, använde hon dels på vitterheten, dels på skötseln af sina blommor, ty hon älskade de täcka naturbarnen lika mycket på jorden som i poesien. År 1843 företog hon, för sin helsas skull, en resa till Danmark, Tyskland och Frankrike. Svenska Akademien har, såsom ett bevis af sin aktning, tilldelat henne sin jetton i guld. Hon dog i början af 1850-talet.
Nylander, Margaretha, en öfver hela Sverige känd, läst och värderad författarinna, fastän icke i fråga om skönlitteratur. Hon har, såsom de flesta bland våra läsarinnor veta, utgifvit en kokbok, betitlad: "Handbok i den finare matlagningen", hvars duglighet bäst bevisas deraf, att den redan upplefvat nio upplagor. Bokhandlaren Rylander utgaf sedan en kokbok, hvars författarinna heter Nilander, hvilken bok ej bör förblandas, genom namnens snara likhet, med Nylanders.
O.
Olin, Elisabeth, dotter af Fredrik I:s kapellmästare, Lars Lillström, föddes 1740. Bland de många, som under konung Gustaf III:s glansfulla regering solade sig i skenet af hans nåd och omfattades med hans synnerliga välvilja, var äfven fru Olin. Med en klar gloria af ett aldrig försvinnande rykte omgafs också det namn hon bar tillika med sin man, assessorn Olin, som var nog lycklig att till maka ega sin tids största och mest värderade sångerska. Fru Olin var först endast hofsångerska och anlitades, såsom sådan, vid alla högtidliga tillfällen. Men sedan konung Gustaf lyckats bringa till fullbordan sin älsklingsidé, den kungliga svenska operan, öfvertalade han fru Olin att ingå vid dess scen, hvars prydnad hon i många år förblef. Hon hade en af hufvudrollerna i operan Thetis och Pelé, hvarmed theatern i Bollhuset vid Slottsbacken öppnades, 1773, och det berättas att hon då lärer varit alldeles hänförande.
Fru Olin hade, såsom många af Gustafs skyddslingar, den sorgen att nödgas öfverlefva sin kunglige gynnare, den af dem alla nästan förgudade, genialiske och mångsidige monarken. Ja, hon fick lång tid på sig till att minnas och sakna fordna triumfer, jemte den herrliga tid för konster och alla sånggudinnor, som med Gustaf gick i grafven; ty hon dog ej förrän 1828, och hade då uppnått en ålder af åttioåtta år. -- Märkvärdigt är, att hon då ännu kunde sjunga, och det så, att hon med hvad som ännu var qvar af hennes sköna röst förvånade sjelfva madame Catalani, som då vistades i Stockholm och för hvilken fru Olin sjöng, några få veckor före sin död. Den utländska celebriteten lärer af hvad som återstod lätt hafva gissat till styrkan, omfånget, klangen och ljufheten af fru Olins röst, medan den ännu var i sin fulla skönhet. -- År 1782 invaldes hon till hedersledamot i Musikaliska Akademien, och samma år tog hon afsked från theatern, till följd af en knäskada. Allmänheten hörde henne sista gången 1809 vid hofsekreteraren Stenborgs afskedsrecett på Riddarhuset; hon var då 69 år gammal, och sjöng en stor bravour-aria. -- Hennes dotter blef gift med den namnkunnige hofsekreteraren och theaterdirektören Carl Stenborg. Stenborg och hans fru gåfvo 1794 eller 1795 konserter i både Köpenhamn och Christiania. -- Till förmån för fru Olins ålderstigna dotterdotter, Carolina Stenborg, gafs i Stockholm, 1863, en matiné i Musikaliska Akademiens lokal.
Ollonberg, Elisabeth, dotter af öfversten Carl O., föddes 1706 och gifte sig 1733 med öfversten Hans Henrik Fock. Sedan hon blifvit enka, 1759, bekostade hon, tillika med sin son, kaptenen
