Sida 154
genomgick, skulle, efter Sofias påstående, mor och dotter varit i komplott. -- Fru Ekvall fortfor dock att under gråt och stora gester neka för beskyllningen.
Den ända till fånighet enfaldiga Hedda Thorman återtog ännu en gång helt och hållet sin bekännelse, frikändes slutligen helt och hållet och blef från målet skiljd.
Alla de ovedersägliga bevisen för, att någon stackars varelse blifvit född och afdagatagen, återföllo från Hedda Thorman på Sofia Ekvall, som dock fortfor att neka och kunde i detta ej öfverbevisas.
I trots af alla Sofias uppmaningar till modern, att fritt och öppet bekänna sin delaktighet i brottet, fortfor denna dock att ihärdigt förneka all vetskap om förgiftningen och undgick således allt verldsligt straff.
Och Sofia, den olycksaliga flickan, detta rysliga inbegrepp af allt ondt, allt lågt och uselt, blef dömd att halshuggas, men sökte nåd hos konungen, som förskonade henne från dödsstraffet, tillåtande henne försona sitt brott med 28 dygns vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt samt tukthus för lifstiden. Der yttrade hon likväl på tillfrågan hvarför hon satt fången: "misstänkt för fadermord!",
Så slutades ändtligen denna på sin tid så ryktbara rättegång, som i mer än halftannat års tid sysselsatte den allmänna uppmärksamheten.
Eleonora Catharina. Yngsta dotter af pfalzgrefve Johan Casimir och prinsessan Catharina var denna Carl IX:s dotterdotter, Carl X Gustafs syster och Gustaf II Adolfs systerdotter född d. 17 Maj 1626 och således jemnårig med sin illustra kusin drottning Christina. Hon säges hafva varit af naturen begåfvad med ett ljust hufvud och mycken fattningsgåfva, hvarför hon ock var Christinas käraste studiekamrat, under de få år, som denna läste tillsammans med sina kusiner Maria Euphrosina och Eleonora Catharina, för biskop Johannes Matthiæ, jemte flera lärare af den högsta bildning.
Prinsessan Eleonora utgjorde en motsats till sin blott ett år äldre syster Maria, som alltid var förståndig, stilla och sedesam, då deremot Eleonora var en liten yrhätta. Skada för de unga prinsessorna var det -- ja, en oerhörd, oberäknelig skada, att deras förträffliga mor, prinsessan Catharina, dog då de voro fjorton och tretton år gamla, samt att deras äldsta syster, prinsessan Christina Magdalena, som var tio år äldre än Maria Euphrosina, snart derefter lemnade dem, för att förmäla sig; de hade ju båda så väl behöft en vän, rådgifvarinna och ledarinna på den lysande, men farliga väg de hade att vandra och vid ett hof, sådant som den unga drottning Christinas.
Också bestod Eleonora Catharina icke länge profvet. Hon missbrukade sin frihet, bortfördes i nöjenas hvirfvel och lät passionen springa bort med förnuftet.
Redan vid fjorton års ålder, 1640, fick hon en friare, hertig Fredrik af Hessen-Eschwege, som dock fick afslag af hennes far, hvilken tyckte honom vara allt utom passande för den yra, tanklösa Eleonora, ty Fredrik hade namn af att vara "ostadig, egensinnig och påflugen". Emellertid lärer dock hans kärlek hafva varit af rätta sorten, ty han återkom efter flera år och förnyade sitt frieri; och som han under tiden lärer hafva stadgat och förbättrat sig, blef han förlofvad med sin kärleks föremål och bröllopet firades med stor pomp och ståt på sommaren 1646. Prinsessan Eleonora var då redan tjugo år gammal.
Men om brudgumen härvid var verkligt glad och hyste en hel himmel af lycksalighet i sitt hjerta, så var brudens glädje deremot endast låtsad och den arma hyste i sitt bröst en hel afgrund af qval. Härom må man bäst kunna dömma, då man får veta, att hon, just sedan hon blef förlofvad, bar under sitt hjerta en pant af den lika olyckliga, som skamliga kärlek, hvars föremål var ingen annan, än en fransman, vid namn Beschon. -- Den olyckligt brottsliga prinsessan lärer, snart efter sin ankomst till det nya hemmet, hafva bekänt alltsammans för sin gemål, som visserligen förlät henne och sökte öfverskyla saken så godt han kunde, men som deremot aldrig mer kunde finna sig lycklig. Också undertecknade han städse sina bref till gemålens närmaste anförvandter med Fredéric le malheureux (Fredrik den olycklige). Han dog bokstafligen af sorg, efter några års tvinsot, 38 år gammal. Hans gemål
