Sida 111
med ens afbryta sin gemenskap med staden. Både han och drottningen höllo sig således under sex veckors tid fullkomligt inneslutna i det väl befästade slottet, och hur gerna än Christina ville det, fick hon ej förrätta sin andakt i någon af stadens kyrkor.
Denna försakelse blef henne slutligen alltför svår, ja, alldeles outhärdlig. Hon sörjde och grät, hon bestormade sin gemål med böner och han nödgades slutligen låta för henne öppna slottets portar, så att hon skulle få afhöra messan i Storkyrkan. Men när Christina efter dess slut återvände var hon åtföljd af förre riksföreståndaren herr Sten Sture, som alltför länge hade förgäfves sökt att i rikets mest trängande angelägenheter få ett samtal med konungen och nu begagnade tillfället, att i drottningens sällskap få inträde i slottet. Äfven Svante Sture skyndade till och sällade sig till drottningens följe.
Emellertid visade det sig, att de ädle herrarne hade helt och hållet missräknat sig, angående samtalet med kungen. Denne hade från slottsfönstren sett dem inträda på borggården och skickade ögonblickligen ned en befallning till slottets besättning, att rigta kanonerna mot herrarne Sture, som då genast drogo sig tillbaka.
Denna konung Johans handling, som af ingenting kunde ursäktas, väckte inom riket en sådan förargelse, att man allmänt beslöt den nykrönte konungens afsättande. Hvad skulle man också med en regent, som, afsöndrad inom en befästad borg, ej tillät någon af sina undersåter nalkas, eller tala ett enda ord med honom? -- I Wadstena uppsade man Johan all tro och lydnad och Sten Sture blef ånyo förordnad till riksföreståndare.
Så snart underrättelsen härom hunnit till Johans öron var han nog feg att ögonblickligen taga till flykten och lemna sin gemål i sticket. Han flydde skyndsamt öfver till Danmark, der han förblef ganska lugn, utan att göra det ringaste försök till befriandet af den arma drottningen, som fick reda sig på egen hand, så godt hon kunde. Johan var kanske rätt nöjd med att under någon tid vara af med henne; ty, såsom krönikan påstår, tröstade han sig förträffligt, i sällskap med Edla, sin utkorade älskarinna, samt äfven andra, unga och glada fruntimmer, med hvilka han, såsom det heter, åkte släde, skämtade och lekte taffel.
Christina af Sachsen var emellertid, oaktadt all sin -- kanske något långt drifna gudsfruktan, beslutsam och modig. Hon försvarade Stockholms slott under åtta månaders tid och uthärdade med en sann christens tålamod alla fasorna af en så lång belägring. Först när lifsmedlen så länge hade trutit, att hvarenda häst redan var slagtad och uppäten och -- den tusen man starka besättningen hade sammansmält till endast åttio man, gaf drottningen vika för en förnyad stormning, uppgaf slottet och öfverlemnade sig sjelf åt Sten Stures ädelmod, d. 27 Mars 1501. Till detta hade hon ej heller förgäfves vädjat. Sturen frågade henne hvart hon önskade föras och hon valde då Gråbrödraklostret på Riddarholmen, tagande med sig sina prester och sin betjening, men flyttade sedan sin fristad till Wadstena kloster, dit så många olyckliga furstinnor förut hade flytt med sina sårade hjertan. Först efter tre hela års vistande derstädes återvände Christina till Danmark, der hon beundrades och nästan dyrkades som ett helgon för sin oklanderliga dygd, förenad med så mycket hjeltemod. -- Före sin död, 1521, stiftade hon tvänne kloster. Hon begrafdes i Odensee.
Christina, dotter af landtgrefven af Hessen Philip den Ädelmodige, föddes den 29 Juni 1543 och förlofvades med konung Erik XIV 1563; men detta föreslagna giftermål gick ej i fullbordan, utan blef hon 1564 förmäld med hertig Adolf af Holstein-Gottorp och derigenom stammoder för kejserliga ryska, kongliga svenska Holstein-Gottorpska och hertigliga Holstein-Oldenburgska husen. Hon dog 1604.
Christina af Holstein. Denna furstinna var aldrig hvad man kallar älskvärd; men hon var klok, praktisk och tilltagsen och är i svenska historien på många sätt märkelig, dock mest derföre, att hon var moder till Gustaf Adolf den store och farmoder till Christina, den oförmälda drottningen.
Christina var dotter till hertig Adolf af Holstein-Gottorp och hans gemål Christina, som var en landtgrefvinna af Hessen.
Född d. 12 April 1573, förmäldes hon d. 27 Augusti 1592 med dåvarande hertig Carl af
