Sida 414
andel i gården Backa i Risteröds socken till Dragsmarks kloster, emot det att hon efter sin död skulle få lägerstad i Mariakyrkan och att högtidliga själamessor årligen skulle hållas öfver henne, hvarvid tvänne vaxljus borde brinna öfver hennes graf och 10 fattiga på konventets bekostnad, henne till ära och själabot, bespisas. Gåfvobrefvet finnes tryckt på flera ställen, sist i Bohusläns beskrifning af Holmberg, 3:e delen, pag. 262.
Thorson, Anna Maria, dotter af borgmästaren i Götheborg T., föddes 1734 och blef 1752 gift med grosshandlaren i Stockholm Johan von Balthasar, hvilken efter sin styffader antog äfven namnet Knigge. Den egendom, hon såsom enka och till döddagar bebodde, var den sista till höger på Drottninggatan, innan man kommer till Observatoriibacken, huset med de båda flyglarne och den med jernstaket förstängda gården, så olikt alla andra hus och så klosterlikt till utseendet. Det är bygdt efter utländskt mönster, i det att kök och förstugor ligga åt gatan, men de flesta och bästa boningsrummen hafva utsigten åt en stor trädgård.
Fru Knigge omtalades under sin lifstid såsom mycket god och välgörande. Utom de almosor och den hjelp hon gaf åt en mängd behöfvande, tog hon till sig och uppfostrade i sitt hus flera fattiga flickor, en à två i sender, dem hon sedan hederligt bortgifte och rikt begåfvade. Dessutom uppgjorde hon, före sin död, d. 7 Juni 1822, ett testamente till flera välgörenhetsinrättningars förmån, samt stiftade en pension för fattiga fruntimmer. Man påstår, att de af henne sålunda borttestamenterade penningarne skulle uppgått till den ansenliga summan af 73,000 rdr rmt. Hennes man hade dessutom förut gifvit 42,000 rdr till välgörenhetsinrättningar, så att hela den så kallade Kniggeska testamentsfonden utgjorde 115,000 rdr rmt. Och ändå var der mycket öfver, hvaraf hennes fosterdöttrar erhöllo mer eller mindre, alltefter som de stått i gunst hos henne. -- Sjelf lärer hon aldrig haft några barn, och ingen bröstarfvinge anmälde sig till arf, hvarken efter hennes förut aflidne man eller henne sjelf. Hon ligger begrafven på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm, hvilken församling hon i lifstiden tillhörde.
Thott, Christina Charlotta, född 1765 och död 1787, var dotter af en af rikets herrar Tage T. Om henne berättas följande i Barfods historia om Skånska Adeln: "Hon blef år 1783 gift med sin kusin, majoren Johan Gabriel Sack, och fägnade sina föräldrar med tre barnbarn. Detta unga herrskap hade satt sig ned på Pilshult, en liten välbyggd och täckt belägen gård, en half mil från Helsingborg; men denna förtjusande boning blef snart förvandlad till ett fasans hem. En förfärlig halssjuka, med nästan pestartade bölder, angrep först baron Sack, som dock blef återställd. Derefter blef frun anfallen af samma onda, hvilket förmentes härröra från någon i rummen och på stället rådande fuktighet. Oaktadt alla ansträngningar afled hon i sitt tjugoandra år, efter sju dagars sjukdom, sedan hennes lilla dotter dagen förut blifvit ett offer för samma plåga, likasom hennes yngste son någon tid derefter äfven afled. Denna smitta var så förfärlig, att alla som nalkades hennes sjuksäng blefvo angripne deraf. Hennes morbror, kammarherren A. Barnekow, kom dit, såg henne och hemreste förfärad; fem dagar derefter afled han i samma sjukdom. Sammalunda gick det äfven mostern, enkefru Klingsporre. Christina Thotts mor och de flesta öfriga slägtingarne angrepos äfven af denna farsot, ehuru de flesta bland dem åter tillfrisknade. Prosten Follin i Helsingborg, som kommunicerade friherrinnan Sack, blef likaledes smittad och fortplantade sjukdomen på sin fru och svärmoder, prosten Bergströms enka, hvilken sednare äfven deraf blifvit död. Eljest har denna besynnerliga sjukdom icke spridt sig till andra ställen."
Thott, Gytta, dotter af danska riksrådet Otto T., blef gift med Jörgen Krabbe, som var sekreterare hos konung Fredrik III till dess Skåne 1658 afträddes till Sverige. Efter Skånes öfvergång lemnade han åt svenska kronan stora penninglån och stod i särdeles nåd hos konung Carl XI, men blef likväl sedermera dömd från lif, ära och gods, samt d. 13 Jan. 1678 af fyra fändrikar arkebuserad på Malmö Stortorg. Till sin fru skickade han från fängelset sitt guldur, hvilket berättas hafva stannat i det ögonblick han sköts. Hon kunde aldrig trösta sig öfver förlusten af sin make, hvars minne hon heligt
