Anteckningar om svenska qvinnor

då allsmäktige Carl XII:s rådgifvare. Dessa lömska mått och steg kunde likväl ej vidtagas så hemligt att de undföllo allas uppmärksamhet, och grefvinnan, i tid varnad, undvek snaran genom fintlighet, varsamhet och omsorger. Ingen regerande drottning har någonsin blifvit mera fjesad, hyllad och eftersökt, än grefvinnan Piper vid sin återkomst från högqvarteret till hufvudstaden Stockholm. Man lemnade henne ej ens tid att de första dagarne tänka på sina enskilda angelägenheter af ganska mycken vigt. Mängden af uppvaktande var så stor och enträgen, att hon ej kunde undanstjäla ett enda ögonblick åt sina förtrognaste, och hennes hus var från tidigt på morgnarne till sent på qvällarne belägradt af främmande vagnar, stundom ända till tjugo på en gång.

En fara, ännu större, säger Crusenstolpe, än den som omgaf hennes hemresa 1705, hotade henne vid utresan 1707. Vagnen stjelpte vid ett bråddjup, der hon äfventyrade att finna sin graf i en förbifarande ström. Men lyckan svek henne icke. Hon räddades från den öfverhängande lifsfaran.

Hon dog 1752, 79 år gammal, och hade med sin man åtta barn, hvaraf endast trenne öfverlefde henne. Sina stora rikedomar använde hon på följande sätt: Grefvinnan P. var egarinna af Andrarums alunbruk. En dansk befallningsman på Malmö slott, Sifvert Grubbe, hade, år 1612, gifvit en summa till stipendier vid Lunds Akademi, för hvilken summa bruket var lemnadt till säkerhet; men genom tidernas omvexlingar var bruket kommet i lägervall, och inga stipendier utgingo derifrån på 80 år, förr än grefvinnan P. blef egarinna deraf, då hon 1726 utbetalte kapitalet samt flera års räntor, och kallas nu denna donation Grubbe-Piperska. Vid Lunds Akademi lät grefvinnan äfven med mycken kostnad lägga grunden till orangeriet, hvilket hon sedermera lät uppbygga, hvarjemte hon dit anskaffade en myckenhet utländska växter. Till Upsala Akademi, der hennes man varit kansler, anslog hon år 1719 20,000 daler smt till 5 stipendier; till Linköpings gymnasium gaf hon 8 stipendier; vid lazarettet i Stockholm lät hon inrätta 12 sjuksängar; flera kyrkor lät hon förbättra och ombygga, och slutligen stiftade hon tre fideikommisser, nemligen Christinæhof med Andrarum, Torp, Högestad, Baldringe och Ängsö för grefliga Piperska ätten; Sturefors med Wiggebyholm för grefliga Bjelkiska ätten; Sörby med Gerstaberg för grefliga Lövenska ätten. Man kan äfven tillägga att Rysslands hufvudstad, Petersburg, är anlagd på hennes egendom.

Margaretha T., andra systern i ordningen, föddes 1680 och blef vid 16 år gift i Stockholm med sedermera presidenten i Wismarska tribunalet Johan Lilljenstedt i hans andra äktenskap. Hon dog 1729 och ligger begrafven, tillika med sin man, i Maria kyrka i Stralsund, hvarest öfver dem är uppsatt ett kostbart epitaphium af hvit marmor med latinsk inskription. Ehuru de egde 7 barn, så utdog likväl Lilljenstedtska ätten med sonen Carl 1767. Då Johan Lilljenstedt år 1682 rekommenderade sig till ett professorat i Åbo, åberopade han sig på sina grekiska, latinska, fransyska och svenska verser, deribland ett epitaphium ludicrum öfver de harar en excellens skjutit.

Inga T., den tredje af iystrarne, var född på 1680-talet, men blef redan 1694, således ovanligt ung, gift med en enkling, vice presidenten i Svea Hofrätt Pehr Broméen, som dog redan 1701; sedermera blef hon för andra gången gift, äfven med en enkling, den tappre krigaren och store statsmannen, kanslipresidenten Arvid Bernhard Horn. Bröllopet stod 1705 i Rawitz i Polen, och hedrades med konungarne Carl XII:s och Stanislai samt den sednares gemåls och moders närvaro. Carl XII berättar denna nyhet d. 30 April för sin syster, Ulrika Eleonora, i följande ord: "För 14 daghar sedan hafve vij haft bröllop här medh Arwed Horn och Grefve Pipers svägerska. Konghen af Påhlen var här medh på bröllopet medh sin dråningh och hans moder, och sedan reste dhe härifrån igän, men brudgummen stodh sigh illa: han var mycket siuk på bröllopet, så at han knapt kunde stå uti brudstolen, så at han ligger och ännu siuk utaf Resan, men han begynner läll nu att bättras." Inga Horn dog barnlös 1708.

Anna Maria T., deri fjerde systern, föddes 1685 och blef 1707 i Günthersdorff i Sachsen gift med riksrådet och generalen, grefve Johan August Meijerfelt. Detta bröllop bevistades