Anteckningar om svenska qvinnor

hans lif är den rätta måttstocken för hans storhet. Äfven på honom utöfvar likväl tiden sin makt, och blott några få stjernor af första ordningen är det förunnadt, att ständigt lefva och stråla i ofördunklad glans genom tidernas natt. Den vida större mängden af andra måste nöja sig med att lefva i historien, sedan den tid, för hvilken de verkade, återgått inom dess område och det språk, hvarpå de skrefvo, utbildat sig i andra former eller smaken fått en annan gestalt. Detta är fallet med Sofia Elisabeth Weber, gift med assessorn Elias Brenner och känd under hans namn. Ingen vet numera om henne något mer än detta, och likväl ansågs hon under sin lifstid för ett af tidehvarfvets fenomener, öfverhopades med lyckönskningar och adresser af både landsmän och främlingar, och vid hennes död förklarade en af tidens poeter, en eljest temligen obekant, Adlerstedt:

”Ack, finns ej en Poet, som mästerligt förstår, Att skrifva så om dig, som du om andra skrifvit? Nej! Konsten har, som du, oss bägge öfvergifvit; Vår Svenska Poesi med dig i grafven går, Och Skaldebarnen stå förskräckta och helt stumma: Farväl, vår Poesi! god natt, Du Heders-Gumma!”

Vår poesi har väl icke gått i grafven tillika med fru Brenner, men väl ha fornforskarne -- ty under dessas domsaga hafva hennes verk hemfallit -- velat förneka henne poetisk anda, fantasi, lif, känsla och allt det, som karakteriserar den verklige skalden. De bevis de anföra till stöd för en sådan anklagelse äro äfven temligen påtagliga, ty hon har skrifvit ett qväde öfver barnförlossningskonsten, från hvars läsning hon försigtigt utesluter mör och svenner. Genom detta ämne har hon verkligen klassificerat sig sjelf såsom ohjelpligen dömd till prosan. Renhet i diktionen, vård om språket, då och då en sinnrik tanke, tillerkännes henne emellertid, och det var troligen dessa egenskaper, ovanliga för hennes samtid, som förskaffade henne sitt anseende, ehuru de icke varit nog att bibehålla det äfven hos efterverlden. Hennes största arbete är: Christi Pinos Historia; men dessutom finnas af henne en mängd dikter, utgifna under hennes lifstid och samlade samt ånyo upplagda efter hennes död af hennes måg. Hennes lefnadshändelser äro i öfrigt hvarken många eller märkliga. Hon var född i Stockholm år 1659 och dog der 1730. Vid 21 års ålder gifte hon sig med assessor Brenner, med hvilken hon hade 15 barn, och blef efter honom enka år 1717. Det är icke endast modersmålet hon velat rikta med sina skrifter; hon har äfven författat sådana på latin, italienska, franska och tyska, på hvilket sistnämnda språk hon skrifvit sin egen biografi.

Redan 1699 slogs öfver henne en medalj, hvilken på ena sidan visade hennes bröstbild och namn: “Sofia Elisabeth Brenner“, och på andra sidan ett lagerträd, med inskrift: “Crescit cultura“.

Brigitta, den heliga. Måhända skall mången ensidig beundrare af vår tids upplysning tveka, huruvida ett rum i vårt Svenska Pantheon bör lemnas åt den person, hvars förnämsta lefnadsöden vi här i korthet vilja teckna. Man skall säga, att hon ej var annat än en vidskeplig qvinna, slaf under sin tids fördomar, och som af svärmeri ej blott förbittrade för sig och andra lifvets o skyldigaste njutningar, utan äfven i politiskt afseende utsådde oenighet emellan konung och folk. Detta må vara sannt; men häfdatecknaren och historieforskaren måste betrakta saken ur en annan synpunkt. Han eger icke rättighet att förbigå något enda fenomen, som kraftigt inverkat på sin tid och som bidragit till att göra fosterlandet mera kändt och högaktadt utomlands. Ännu knäböja de talrika katholska folkslagen vid S:t Brigittas namn och ställa sina böner till henne, såsom medlarinna mellan himmelen och jorden; och katholikerna reste tempel åt henne under trettioåriga kriget, för att af henne skyddas mot dess landsman Gustaf Adolf. I historiskt afseende är S:t Brigitta derföre isynnerhet märkvärdig, att man kan betrakta henne såsom en fullkomlig representant för det katholska tidehvarfvets religiösa åsigter och fördomar i Sverige, emedan hon ansågs såsom det ideal, hvilket uppnått den högsta fullkomlighet, som katholska kyrkan fordrar. Kännedomen om hennes lefnadsomständigheter gifver oss tillika den åskådligaste bild af religionens och kyrkans tillstånd i Sverige under loppet af fjortonde seklet.

S:t Brigitta härledde sin härkomst ifrån tvänne utaf Sveriges ädlaste ätter, Braheslägten