Anteckningar om svenska qvinnor

konungamakten allt anseende och kraft samt slutligen störtade riket i utländsk träldom. Konung Magnus blef år 1335 förmäld med prinsessan Blanka från Flandern, och vid det lysande hof, som nu inrättades, erhöll äfven S:t Brigitta den plats som hennes börd fordrade; och hennes italienska biograf påstår till och med, att hon varit den unga drottningens hofmästarinna. Men det unga, flygtiga hofvets glada lefnadssätt kunde omöjligen behaga S:t Brigittas dystra religionssvärmeri. Hennes missnöje ökades ännu mera, då genom drottning Blankas nåd en ung lycksökare, Bengt Algotson, blef upphöjd till hertig och så godt som allrådande i riket, en sak, som väckte största harm hos hela den högre svenska adeln. Nu erhöll S:t Brigitta den ena uppenbarelsen efter den andra, hvaruti idel olyckor förespåddes öfver konung och rike, som upphöjt en huggorms afföda till den högsta värdighet. Ännu tätare blefvo S:t Brigittas visioner vid anledningen af det krig, som konung Magnus började med Ryssland. Man känner af historien, att han till detta krig värfvade en betydlig mängd tyska trupper under grefvens af Holstein befäl. Mot detta steg, som hvarken blifvit tadladt hos hans fader eller farfader, satte S:t Brigitta sig på det häftigaste, och bjöd honom blott föra kriget med infödda svenskar, i hvilket fall hon lofvade honom lycka och seger, samt slutligen sjelfva Jerusalems eröfring. Konung Magnus ansåg emellertid alla dessa råd och varningar såsom foster af en sjuk inbillning, och fortsatte kriget efter den påbörjade planen. Om man får misstänka ett helgon för jordisk fåfänga, så måste det varit en ej liten triumf för S:t Brigitta, då konung Magnus med sin här blef inspärrad af ryssarne och måste ingå en skymflig fred. Emellertid var denna förlust obetydlig mot de missöden, som sedermera i följd af detta krig öfvergingo konungen; ty då han ej straxt kunde betala det lån, som han upptagit utaf kyrkans medel till krigets utförande, blef han bannlyst af påfvens legat, Giulaberti. Magnus, som fann det orättvisa i denna bestraffning, vågade att trotsa den påfliga åskviggen, och bivistade äfven såsom bannlyst gudstjensten, en sak som ansågs såsom bevis på det förfärligaste religionsförakt, och gaf anledning till de mest olycksbådande spådomar från S:t Brigitta. Hon såg i sina syner konungen såsom en sol, hvilken helt och hållet blef förmörkad; och om drottningen förklarade hon, att hon skulle komma att dela den ogudaktiga Isabels öde och nedtrampas i stoftet, äfvensom att hela landet för hofvets skull skulle komma att erfara de rysligaste olyckor. Olyckligtvis erhöllo hennes dystra aningar en ryslig, om också tillfällig, bekräftelse genom den förfärliga Digerdöden, som straxt derpå hemsökte de nordiska länderna, då pestsmittan bortsopade mer än hälften af landets befolkning. Då S:t Brigitta redan fått ett så stort rykte för helighet och omedelbart umgänge med Gud, så kan man taga för gifvet, att hennes spådomar och straffpredikningar ej litet bidragit att hos folket utsläcka all tillgifvenhet för den gode, men svage konung Magnus och för aristokraterne lätta deras ärelystna plan, att genom hans söners upphöjande till medregenter beröfva honom all makt. Svenska historien visar tillräckligt, hvilka bedröfliga följder denna tillställda oenighet i konungafamiljen medförde för riket. Den kostade Sverige det dyrköpta Skåne, Halland och Blekinge, det beröfvade konung Magnus och hans son Sveriges krona, samt förde slutligen en svag, ovärdig utlänning, Albrecht af Mecklenburg, på svenska thronen.

S:t Brigitta tröstade sig öfver konung Magni liknöjdhet för hennes uppenbarelser och helighet, och det skämt, hvarmed han brukade fråga hennes söner, hvad hans kära fränka drömt om honom natten förut, äfvensom flera förnäma herrars hat och begabberi, genom det alltjemt tilltagande ryktet om hennes helighet, som genomströmmade norden, samt den öfvertygelse hon fått, att hon formligen vid denna tid blifvit utvald till Christi brud och fått löfte om att de gudomliga uppenbarelserna skulle fortfara under hela hennes lefnad. För öfrigt var hon, sedan hon efter sin mans död inflyttat i Alvastra kloster, hufvudsakligen sysselsatt med sitt favoritprojekt att stifta en ny klosterorden. Denna orden skulle bära namn af S:t Salvators eller Frälsarens orden, och isynnerhet instiftas till Guds Moders ära. S:t Brigitta påstod att reglorna, hvilka hon gaf för denna klosterorden, omedelbart blifvit ingifna af den Helige Ande sjelf,